Igår när jag skulle hämta henne från förskolan kom hon fram till mig glad och sprallig som vanligt, ända tills hon förstod att vi faktiskt skulle hem. Då lägger hon sig på golvet och skriker och vrålar "Neeeeeeeeeeeeeeeeeej". , samtidigt som en annan mamma säger till mig att hennes dotter och hon tycker att Minou är jättesöt,  De sekundrarna innan jag verkligen förstod att det är mitt barn som ligger där på golvet, gör precis det som jag alltid har fasat för, var inte trevliga. Sedan skulle jag ju samla mig med ett leende och faktiskt försöka få hem henne också, utan att skämmas för mycket framför mamman som tyckte att min dotter var söt (vet inte om hon fortfarande tycker det). Så jag tar fram hennes skor, går fram så pedagogiskt jag kan, pussar henne och säger "kom Minou vi går och gungar" samtidigit som jag inom mig säger "snälla rara älskling skäm inte ut mig nu". Hon vänder sig mot mig och, slår till skorna, storgråter och säger "baj baj sko"! Vi gick hem med en fleece jacka, i vagnen utan skor.